Från 19 till 21 procent kvinnliga delägare på ett år. Om det senaste årets ökningstakt håller i sig kommer jämställdhetsmålet på minst 40 procent kvinnliga delägare att nås betydligt snabbare än tidigare prognoser. Förra året skrevs på denna plats (Balans nr 3/2015) att det skulle ta 28 år innan delägarskapet i de största revisionsbyråerna kan betraktas som jämställt. Siffran grundade sig på den genomsnittliga ökningstakten sedan Balans första gången mätte jämställdheten bland delägarna, år 2005. Då var andelen kvinnliga delägare knappt 12 procent, i dag är den knappt 21 procent.

Det som tyder på att årets rekordhöjning kan hålla i sig är att ökningstakten faktiskt har höjts mer för varje år. För cirka fem år sedan låg den kring en halv procentenhet årligen, för att de senaste åren ha ökat till en procentenhet per år.

Peter Bodin. Foto: Håkan Målbäck

I år ser vi alltså att ökningen har fördubblats till två procentenheter. Det vore orimligt att börja räkna med en exponentiell ökningstakt från och med nu, men om den nuvarande ökningstakten på två procentenheter per år skulle stå sig några år till och kanske även öka något, enligt det mönster vi sett tidigare, ligger det jämställda delägarskapet i revisionsbyråerna mindre än tio år bort. Att döma av uttalanden som gjorts de senaste åren finns det ingen byrå som inte har detta som mål.

Redan 2010 sa Grant Thorntons vd Peter Bodin att om man har som drivkraft att befordra de bästa ledarna så innebär det per automatik att fler kvinnor rekryteras (Balans nr 3/2010). Logiken bakom hans resonemang bygger på att kvinnor med samma utbildningsbakgrund är lika duktiga som män.

I ett läge där kvinnorna dominerar på högskola och universitet, och i vissa fall är i majoritet i nyrekryteringen till branschen, måste detta slå igenom i befordringarna. Annars vore det frågan om en positiv särbehandling av män. Det vill säga att mäns sannolikhet att bli rekryterade till ledande befattningar ökar bara för att de är män. Förespråkare av kvotering av kvinnor brukar argumentera att det inte handlar om att särbehandla kvinnor utan om att stoppa särbehandlingen av män. Kanske ligger det någonting i det? Kvotering är dock ingenting för revisionsbyråerna.

Anna Pontén. Foto: Deloitte

Däremot talas det om mål och målbilder. Anna Pontén, HR-chef på Deloitte har sträckt sig så pass långt att hon har sagt att ”vi är beredda att investera mer i kvinnor för att rucka på den historiska obalansen” (Balans nr 3/2014). Deloitte är också en av de byråer som har haft den starkaste utvecklingen sedan 2005 då byrån låg i bottenskiktet med bara tio procent kvinnor bland delägarna. I år kvalificerar sig Deloitte för en andraplats, delad med KPMG, efter en rekordökning till 22 procent kvinnliga delägare. Samma starka utveckling, men från en något lägre nivå, syns hos EY, som också ökat andelen kvinnliga delägare med 12 procentenheter sedan 2005.

Kommer utvecklingstakten att hålla i sig, eller finns det en risk att den stannar av?

Det talas ibland om glastaket – ett osynligt tak som, av mer eller mindre (oftast mindre) transparenta skäl sätter stopp för kvinnors utveckling. Amanda Lundeteg, vd för Allbright, såg förra året en risk för att andelen kvinnor bland delägarna i stora revisionsbyråer skulle plana ut på samma nivå som andelen kvinnliga vd:ar i börsbolag, runt 20 procent (Balans nr 3/2015).

Amanda Lundeteg. Foto: Linnéa Jonasson/Appendix Fotografi

Med tanke på att den sammantagna ökningstakten har höjts påtagligt i år kommer hennes farhåga förhoppningsvis på skam. Å andra sidan stämmer det att den största ökningen skett i mellanskiktet medan den mångåriga ligaledaren Mazars har legat stabilt på 24 procent sedan 2013. Först om några år kommer undersökningen att kunna visa huruvida detta är branschens glastak för kvinnliga delägare. Om de stora byråerna i mellanskiktet fortsätter i nuvarande ökningstakt kommer vi se ett kvinnligt delägarskap över det befarade glastaket på 24 procent inom ett par år. Mazars borde naturligtvis också kunna visa upp en förbättring snart, men med en betydligt mindre delägargrupp än jämförbara byråer, kan det vara svårt att åstadkomma stora förändringar på kort tid.

Även om denna undersökning omfattar branschens största byråer är skillnaderna mellan minst och störst väsentlig. Mazars delägargrupp på sammanlagt 34 personer är betydligt mindre än de andra byråernas. I storleksordningen efter Mazars kommer BDO med 50 personer. De största byråerna ligger på över hundra delägare och PwC, som är allra störst, på 235 delägare.

Problemet med att jämföra byråer med olika förutsättningar är särskilt stort när det kommer till att mäta andelen kvinnliga delägare i kategorin ”övriga chefer”. Eftersom alla företag har sin egen organisationsmodell blir det ofelbart som att jämföra äpplen med päron.

Däremot är trenden tydlig – inom kategorin övriga chefer råder det nästan full jämställdhet. Den genomsnittliga andelen kvinnliga chefer är 45 procent och bara två byråer får röda siffror, KPMG och Deloitte. Vi kan alltså konstatera att de två byråer som ryckt upp sig mest när det gäller andelen kvinnliga delägare, paradoxalt nog fortfarande ligger efter i kategorin övriga chefer. Eller så finns det ett samband mellan dessa två mått? En farhåga som diskuteras i branschen, enligt personer som Balans har talat med, är att den operativa chefsrollen kan vara den nya kvinnofällan.

Sammanfattningsvis kan det sägas att branschen förtjänar både beröm och kritik, men mest beröm. De strukturer som har hållit tillbaka kvinnor från att bli delägare i revisionsbyråer ligger i många fall utanför branschens direkta påverkan. Däremot har branschen visat att det går att förändra genom att aktivt arbeta med frågan. Exempelvis har revisions- och rådgivningsbranschen de senaste åren kunnat visa betydligt bättre jämställdhetsstatistik än advokatbranschen vilket tyder på att de stora revisionsbyråerna bedrivit ett mer proaktivt förändringarbete.