Kan man bli avskedad för att man fått beviljat studieledighet på felaktiga grunder? Ja, det konstaterade Arbetsdomstolen i ett nyligen avgjort rättsfall.

Inte sällan uppkommer det i verksamheten då och då frågan från arbetstagare om ledighet på grund av studier. Lagen om arbetstagares rätt till ledighet för utbildning (”studieledighetslagen”) är en minst sagt generös lag. Lagen innebär i korthet att arbetstagare i princip har en oinskränkt rätt till ledighet för studier under pågående anställning. Den oinskränkta rätten till ledighet innebär att arbetsgivaren inte kan neka ledighet på grund av studier och inte heller kan styra vilken utbildning arbetstagaren ska gå eller hur studierna ska läggas upp och bedrivas.

Av förarbetena till studieledighetslagen framgår nämligen att det inte finns någon begränsning i rätten till studieledighet i förhållande till utbildningens art. Det innebär att i princip all slags utbildning, såväl allmän som facklig utbildning liksom yrkesutbildning, bör arbetsgivare bevilja ledighet för. Det vill säga arbetsgivare har inte rätt att neka studieledighet enkom på den grunden att den utbildning arbetstagaren vill gå inte har någon koppling till anställningen eller till arbetsgivarens verksamhet.

Även om arbetstagaren själv får bestämma vad hen vill studera, har i praxis uttalats att studierna som arbetstagaren ansöker om ledighet för ska 1) ha en viss planmässighet, 2) ha som syfte att huvudsakligen förmedla kunskaper, och 3) ha ett upplägg och en organisation som på förhand ska vara bestämd. Detta betyder bland annat att det måste finns någon form av kursplan för studierna (ett tydligt mål med studierna, detta utan att det för den skull finns krav på resultat) och att självstudier inte räknas som utbildning, såvida inte självstudierna också varvas med mer traditionell undervisning.

En arbetstagare som använder beviljad studieledighet till annat än studier eller till studier som inte uppfyller de tre ovan nämnda kriterierna kan göra sig skyldig till brott mot anställningsavtalet. I det nyligen avgjorda fallet AD 2023 nr 39 kom Arbetsdomstolen fram till att en arbetstagare beviljats studieledighet på felaktiga grunder och att grund för avsked därmed förelegat. Omständigheterna i fallet var de att arbetstagaren under ett antal år varit ledig på fredagar för att på plats på en redovisningsbyrå lära sig mer om redovisning. Studierna bestod, enligt arbetstagaren, i att lära sig datorhantering, administration och bokföring. Studierna var i form av praktisk utbildning. Syftet med arbetstagarens studier var att hen skulle kunna arbeta extra hos redovisningsbyrån efter pensionering. Allt detta hade arbetstagaren varit transparent med vid tidpunkten för ansökan om den beviljade ledigheten.

Arbetsdomstolen konstaterade att mot bakgrund av den i stort sett oinskränkta rätt till ledighet för studier som tillkommer en arbetstagare, kan en arbetsgivare inte lastas för att denne vid tidpunkten för beviljandet av ledighetsansökan inte ifrågasatt arbetstagarens rätt till ledighet för studier. Det åvilar sålunda inte arbetsgivare någon utredningsskyldighet vid ansökningstillfället huruvida studierna faller under studieledighetslagen.

I det aktuella fallet hade arbetstagaren förvisso försökt lära sig de olika delarna i arbetet på redovisningsbyrån och ett kunskapsförmedlande syfte kunde Arbetsdomstolen därmed konstateras ha funnits men att då studierna i praktiken genomfördes helt utifrån arbetstagarens egen studietakt saknades det, enligt Arbetsdomstolens mening, den planmässighet och det på förhand bestämda upplägg som krävs för att studier ska kunna betecknas som studier i studieledighetslagens mening. Arbetsdomstolen fann följaktligen i det aktuella fallet att arbetstagarens studier inte hade varit sådana att de berättigat till ledighet enligt studieledighetslagen, eftersom studierna saknat såväl planmässighet som ett på förhand bestämt upplägg, och härutöver inte gett något nämnvärt resultat för arbetstagaren.

En hård dom kan tyckas. Arbetstagarens oinskränkta rätt till studieledighet upphör omedelbart för det fall utbildningen saknar något av kriterierna kunskapsförmedlande syfte, planmässighet och ett på förhand bestämt upplägg.

Läs mer av Anneli Lönnborg: