Accountancy Europe: ”Omnibus var oundvikligt”

Han älskar Bryssel och beskriver sig som en brobyggare mellan branschens olika yrkesgrupper, och mellan branschen och lagstiftarna i EU. Med rekryteringen av Eelco van der Enden som efterträdare till Olivier Boutellis-Taft i rollen som VD för branschens europeiska paraplyorganisation, bekräftar också Accountancy Europe sin framåtlutade hållning i hållbarhetsfrågor.

Eelco van der Enden kommer närmast från rollen som VD för Global Reporting Initiative, frivilligorganisationen som ligger bakom den första brett vedertagna standarden för hållbarhetsrapportering, GRI. I och med införandet av CSRD håller GRI på att ersättas ESRS.

Balans möter honom på Accountancy Europes Brysselkontor kort efter att EU-kommissionen presenterat sitt första Omnibus-förslag. Omnibusen kan beskrivas som en nödbroms då EU:s ambitiösa agenda på hållbarhetsområdet på kort tid ökat kraven på företagen i fråga om rapportering. Samtidigt som stora delar av näringslivet omfamnat de nya kraven som anses bidra till att framtidssäkra deras affärsmodeller, är andra desto mer kritiska och menar att kraven hotar konkurrenskraften för europeiska företag på den globala marknaden.

”Bryssel trevligt när man vet hur det funkar”

Eelco van der Enden tillhör dem som är övertygade om att det inte finns någon motsättning mellan konkurrenskraft och hållbarhet, men att politiken måste vara pragmatisk och förankrad i verkligheten. Där kommer lobbyismen in. Efter 20 år i Bryssel vet han hur man gör, och kommer att avslöja ett och annat om den politiska dynamiken i EU:s huvudstad.

– Bryssel kan kännas lite kaotisk i början, särskilt när du kommer från ett överreglerat land som Nederländerna. Men när man förstår hur systemet fungerar är det en väldigt trevlig stad at bo i, för här finns så mycket livsglädje och det är mycket mer liberalt än Amsterdam.

Han är alltså född och uppvuxen i Amsterdam, men känner inte längre igen sin gamla hemstad. Problemet är detsamma som drabbat Venedig, turismen har tagit över och gjort staden dyr och svår att leva i för vanligt folk. För närvarande styrs Nederländerna också av en högerpopulistisk regering, som Eelco van der Enden verkar ha lust att be om ursäkt för. Han är övertygad om att extrema positioner är skadligt för politiken och att politikers uppgift är att kompromissa.

– Sanningen ligger alltid någonstans i mitten. Så, vi måste lära oss konsten att kompromissa.

Många obesvarade frågor kring Omnibus

Det gäller inte minst Omnibus-förslaget. Många av de problem som Omnibus vill lösa pekade Accontancy Europe på redan när CSRD och ESRS var under utformning. Men i stället för att säga ”vad var det jag sa”, kommer Eelco van der Enden hela tiden tillbaka till värdet av en balanserad kompromisslösning. Idén att ”vinnaren tar allt” är receptet på en katastrof, menar han.

– Mitt hjärtas vädjan (”cri de cœur”) är att politiker från båda sidor ska sansa sig. Ta er samman och tala med varandra, lyssna till varandra och lär er kompromissa. Ni kan inte få allt.

EU-kommissionens lägger förslag, såsom Omnibus-paketet. Nu ska det behandlas i EU-parlamentet och ministerrådet. Först när dessa båda instanser är överens sinsemellan och med varandra kan förändringarna klubbas.

– Så vi vet verkligen inte vad slutresultatet kommer att bli. För närvarande kastar de fisk på varandra i EU-parlamentet. Till höger tycker de att Omnibus inte går tillräckligt långt, till vänster tycker de att Omnibus går alldeles för långt. Och i mitten har vi EPP [Kristdemokrater och Moderater] som säger att det är perfekt som det är.

Vad tycker Accountancy Europe om förslaget då?

– Problemet för oss i det här läget är att det är för många utestående frågor för att vi riktigt ska kunna ta ställning till det.

Det låter lite som att han undviker frågan. Men Eelco van der Enden säger att det är ett medvetet val att inte ta ställning för snabbt.

– Vi dras inte med i racet att vara först med att publicera en rapport. Det handlar inte om att vara först utan om att ha rätt, och om det senare tar mer tid så låt det då ta mer tid.

Jag ber honom lätta lite på förlåten till beslutsmaskineriet i Bryssel, där byråkrater, folkvalda och intressegrupper bidrar med sina olika delar för att forma den politik som ytterst bestäms av medlemsstaterna.

Det är en ständig tävlan om att vara den som har informationsövertaget eller sätter agendan. Rykten och läckor är en viktig del i spelet. Alla som följt det första Omnibus-förslaget vet att veckorna innan det presenterades var fyllda av spekulationer baserat på rykten och läckor.

Du har sagt att ingenting i Bryssel sker av en slump, vad menas med det?

– Jag syftade nog på den politiska kulturen i Bryssel och på alla läckor. Läckorna sker inte av en tillfällighet, utan är ett sätt att påverka folks medvetande och förbereda dem på det oundvikliga.

–  Folk här spelar spelet, oavsett om de verkligen tror att de har en läcka eller om de bara håller uppe skenet för att verka viktiga. Men ingenting är en slump i Bryssel när det kommer till information.

Vi kommer osökt in på frågan om lobbying och Eelco van der Enden gör ett nummer av att han tycker det är ”toppen”.

– Ja, absolut, det är väldigt funktionellt. Om du skulle försöka lyssna in alla olika intressenter på ett formellt sätt skulle du aldrig komma framåt med något, säger han.

Bro mellan bransch och lagstiftare

Accountancy Europe är FAR:s viktigaste kanal till beslutsfattarna i Bryssel. Eelco van der Enden liknar organisationen vid en neutral bro.

– Vi representerar inte bara stora revisionsbyråer eller bara skattejurister. Vi kombinerar synsätt och erfarenheter från alla grupper i branschen. Alla har sina problem, men det finns också gemensamma nämnare och där kan vi få utväxling.

Han ger exempel på hur branschens olika yrkesgrupper och verksamheter kan lära av varandra. När det kommer till digitalisering kan mindre byråer ta rygg på de större. När det kommer till delar av den nya hållbarhetsrapporteringen kan större företag lära av mindre om vad det innebär att vara del i en värdekedja. Skattejurister kan lära sig om risk av revisorer, och revisorer kan lära sig om regelefterlevnad av jurister, och så vidare.

– I stället för att stödja en av dessa grupper kan vi ge en sammanvägd bild av alla intressen som representeras i vår organisation. I den bemärkelsen är vi en neutral brygga mellan branschen och lagstiftarna, som sällan har en bakgrund i näringslivet och befinner sig ganska långt från företagarens vardag.

Men rent konkret, hur går det till? Vilka institutioner och personer i Bryssel har han typiskt sett kontakt med?

I stora drag, förklarar Eelco van den Enden, finns det en proaktiv och en reaktiv komponent. Den proaktiva kan även kallas lobbying och den reaktiva är av mer teknisk natur. Själv föredrar han att kalla det för engagemang respektive utvärdering.

Det proaktiva engagemanget behöver riktas till den strategiska nivån, ”the C-suit”, det vill säga kommissionärer, styrelseledamöter, statschefer och andra höga beslutsfattare.

Den reaktiva utvärderingen sker nu, när medlemsstaterna har implementerat CSRD i nationell lag och företagen har börjat rapportera enligt ESRS. Det finns många lärdomar att dra, men nu är det egentligen för sent.

– I Bryssel kan du inte bara vara reaktiv, du måste vara där besluten fattas och ge din bild av hur någonting borde göras. För, med vår erfarenhet kan vi hjälpa dem som ska fatta besluten, men kanske inte har samma erfarenhet av frågorna som vi har i vårt dagliga liv. Andra organisationer gör så klart samma sak, så i slutändan blir det en balanserad ansats.

Med tanke på hur den politiska agendan formas i Bryssel undrar jag vem som egentligen satt hållbarhetsfrågorna på dagordningen i EU. Den gröna given beskrivs ofta som Ursula van der Leyens baby. Den kom till under förra mandatperioden då de gröna gått starkt framåt i EU-valet. Men om man går längre tillbaka i tiden, så kan man hävda att utvecklingen startade i näringslivet.

GRI exempelvis, grundades 1997 efter oljeläckan i mexikanska gulfen. Oljebolaget Exxon var försäkrat mot skada på det egna bolaget, men inte mot indirekta skador, på investerarnas investerare, eller på fiskeri- och turism i området. För att ta reda på om investeringar kan äventyras genom indirekt påverkan behövs ”impact reporting”.

–  Det här började alltså inte med altruism, utan det var ett investerarinitiativ som ledde fram till det som i dag kallas hållbarhetsrapportering.

”Dålig marknadsföring av CSRD”

De senaste åren har utvecklingen på området gått i rekordfart och kanske är det därför vi nu upplever en backlash. Eelco van der Enden anser att det beror på att Ursula van der Leyen och hennes stab inte gjort jobbet när det kommer till att kommunicera de nya regelverken.

– Marknadsföring är en kritisk del när det kommer till att sälja din idé, vara eller tjänst. Oavsett om det är ett stycke lagtext, en elbil eller ett nytt IT-system, så måste du kunna leverera ett enkelt budskap om vad som är problemet, vad som är lösningen och till vilket pris. Och du måste vara förbannat transparent med det, för annars kommer din potentiella kund inte att köpa det.

Men i politik blir det ofta precis tvärtom, menar Eelco van der Enden. När svåra beslut ska fattas går politikerna i cirklar runt själva kärnan, för att man är rädd för en backlash. Och då är det precis det man får.

– När folk inte förstår vad som händer eller varför leder det till misstänksamhet och motreaktioner. Du kan presentera en teknisk lösning på problemet men om du vill vinna människornas hjärtan behövs en bra och begriplig berättelse.

Eelco van der Enden håller inte med om att Omnibus-förslaget handlar om avreglering.

Omnibus var oundvikligt

EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har själv använt just uttrycket vinna människors hjärtan. Men i fråga om den gröna omställningen av ekonomin, har hon misslyckats med att vinna det breda folkliga stöd som krävs, menar Eelco van der Enden. Därför kom Omnibus-förslaget.

– Hon hade inget annat val. Att försöka driva igenom en lagstiftning som möter kraftigt motstånd i många länder och företag och tvinga fram regelefterlevnad trots motståndet skulle bli för svårt och för dyrt och kanske inte ens nått målen i den gröna given.

Eelco van der Enden håller inte med om att Omnibus-förslaget handlar om avreglering, även om så många som 80 procent av företagen föreslås bli undantagna från rapporteringskrav. Att lagstiftarna nu backar på vissa punkter och saktar ner farten tror han inte stoppar den omställning som han menar är i grunden marknadsdriven.

– De flesta företag som hållbarhetsrapporterar startade på frivillig basis för att hantera risk på längre sikt. Det är din skyldighet som bolagsstyrelse att ta hand om investerarnas intresse, så även om du inte har ambitionen att vara ett mer ansvarstagande företag så måste du vara det, för på längre sikt kommer det att bita dig i svansen oavsett.

På väg mot en sammanhållen rapportering

Inom fem till tio år har vi inte längre finansiell rapportering och hållbarhetsrapportering utan enbart rapportering, förutspår Eelco van der Enden.

– Hållbarhetseffekter har långsiktig påverkan på sista raden, men kortsiktig vinst behövs för att finansiera företagens omställning. Vinst och hållbarhet är inte motsatta krafter – det handlar om olika tidsperspektiv.

Det här är Accountancy Europe:

Organisationen är ett paraply för FAR och ytterligare 49 systerorganisationer från 35 länder. Accountancy Europe arbetar med att påverka lagstiftningen i EU, men har alltså många fler medlemsländer än de 27 som utgör EU. Storbritannien och Norge, exempelvis, är inte medlemmar i EU men väl i Accountancy Europe. Fokus för organisationens lobbyarbete i EU ligger på hållbar finansiering, små- och medelstora företag, skatt, redovisning och revision.

Läs också: